I vårens tecken!

Nu har det fina vädret kommit till Sverige med 20grader och sol, rapsfält och fågelkvitter. Känns som sommaren är här och vad passar då bättre än att sammanfatta våren och vad som hänt då.

Jag började min säsong i Danmark och hela 2månader senare än förra året. Det kändes lite annorlunda mot de senaste 4åren då jag varit utomlands vid den tiden. Men kändes även som ett bra beslut att ha lite längre vinterträning än tidigare och försöka bygga upp kroppen rätt. För att försöka få bukt med problemen jag haft senaste två åren med höften. Var peppad inför tävlingen men även lite nervös över hur kroppen skulle reagera. Jag hade dock riktigt roligt under tävlingen och var med i utbrytningen som gick iväg. Försökte chansa med attack i slutet av tävlingen men lyckades inte denna dagen och jag slutade 4:a.

Var där efter hemma en vecka i Sverige innan jag tillsammans med teamet körde ner till Belgien, där vi skulle köra några kermis lopp. Första tävlingen kördes i Franska delen av Belgien i Dottignes. Kändes ganska märkligt för egen del att komma dit efter att många andra redan varit igång i månader så var en aning orolig för hur det skulle gå under loppet. Men väl inne i det så var det riktigt roligt och vi körde bra som team och peppade varandra. Kände mig överförväntan i kroppen och kunde vara med och skapa tävlingen tillsammans med teamet. Vi missade dock den avgörande utbrytningen då det gick iväg 5st. Jag satte sedan in en stöt med 2,5km kvar till mål och kunde köra solo in till mål. Blev 6:a på tävlingen och en skönt kvitto på att jag fortfarande kunde cykla i internationellt motstånd.

 

 

Dagen efter körde vi ytterligare ett kermis och även detta gick bra tills det var ett halvt varv kvar. Jag hade 2varv tidigare satt in en attack och där efter bryggade 5st till upp till mig och där ibland Stine i teamet. Så vi hade ett perfekt läge då vi var enda teamet som hade två i utbrytningen. Men i sista backen med 2km till mål får mina ben för sig att inte vilja mycket mer och pekar rakt ut. Får tillbaka lite kraft efter backen men då har jag redan tappat kontakten och blir sedan uppkörd av klungan. Surt för egen del men skönt att kunna vara med och skapa avgörande utbrytningen och att Stine körde in på en fin 5:e plats från teamet. Sista tävlingen gick dessvärre inte lika bra då kroppen började säga ifrån. Men överlag en bra tid i Belgien tillsammans med ett fantastiskt trevligt gäng.

Jag åkte sedan hem till Svergie för att vara hemma i en vecka, för att kommande helg köra Kinnekulle och där efter åka med landslaget till Tjeckien för etapp lopp. Till Kinnekulle kom jag men mycket längre än så blev det inte just denna gången. Då jag under Kinnekulle fick ont/domningar i min höft som jag under de senaste två åren haft problem med från och till i perioder. Gjorde vad jag kunde för teamet under tävlingen och härligt att teamet tog hem första SWE- cup tävlingen genom Ida som vann tävlingen och Rikke på tredje platsen. Jag slutade 5:a.

Där efter åkte jag och Rikke mot Skåne, smärtan i höften var ett faktum och den ville inte ge med sig denna gången. Att åka till Tjeckien med ett domnande ben kändes inte jätte skoj och inte heller rätt att åka dit halv bra i kroppen. Jag valde att avstå från uppdraget och försöka få ordning på problemen för ”hundra elfte gången”. Kom snabbt till en läkare och fick tid för magnet röntgen och han konstaterade innan röntgen att ”skadan” inte är efter någon skolbok. Men varför vara det. Hade ju inte varit särskilt spännande att läsa samma bok om och om igen ;).


Under tiden som jag väntat på magnetröntgen har jag fortsatt kämpa på med styrketräningen/ rörlighet och cyklat så mycket kroppen tillåter. Jag har nu fått göra magnetröntgen och väntar på svar om hur vi ska gå vidare. Smärtan har lättat och jag kan träna på mer och mer utan att ha för mycket problem. Styrketräningen hjälper något och självklart rörlighetsträningen. Men vissa dagar finns smärtan där och det är bara att försöka härda ut den. Oftast släpper det igen men kan även hålla i sig i dagar/ veckor och ibland blir tröttheten bara för mycket av den malande smärtan. Det positiva är att det är mycket bättre än för ett år sedan och att man genom detta lär sig uppskatta de dagarna man är smärtfri extra mycket.


Det har varit så pass bra senaste 1,5veckan att jag valde att ställa upp på SWE- cup i Sövde förra söndagen och hjälpa laget så mycket jag kunde då vi har både ledartröjan, spurttröjan och team tävlingen i cupen. Hade en bra dag på cykeln och kunde gå upp i kantvinden, attackera och vara med i tävlingen samt göra uppdrag för de andra i teamet så det var riktigt skoj. Teamet hade tyvärr en lite slitig dag och alla hade inte pang benen just denna dagen. Men vi tar nya tag och det kommer ju flera tävlingar framöver. Vi leder fortsatt cupen och har både spurt tröjan/ team tävlingen. Tävlingen slutade i en spurt där jag tog en 4:e plats.


Nu tänker jag fortsätta njuta av det underbara vädret i Sverige då det bjuds på otroligt fint väder och det känns som sommaren är här!!! 😀 Vi får se vart jag dyker upp på nästa gång, men det får tiden utvisa och kroppen. Tålamod är något jag jobbar hårt på just nu!

Träningsläger i Calpe

Den 3april gick flyget till Alicante tillsammans med Team Crescent D.A.R.E. Resan började med lite förseningar med flyget där flygtiden blev uppskjutet gång på gång och det slutade med 5h försening. Lite seg men då jag hade trevligt sällskap och slapp sitta själv på flygplatsen gjorde det inte så mycket. Blev bara till någon extra kaffe vilket aldrig sitter fel.

Vi anlände sedan vid boendet lite efter åtta på kvällen och fick en god middag av tjejerna som anlänt från norra Sverige. Innan vi gick och la oss så packade vi upp cyklarna för att kunna sova så länge som möjligt innan vi dagen efter skulle ge oss ut på vår första tur.

Dagen efter började med lite lugnare cykling och det var helt underbart att sticka ut i 28graders värme och få cykla i kort kort i sol! Blev en fin första tur följt av mat inhandling för de kommande dagar samt installera sig i huset som vi bodde i.

Tänkte inte berätta i detalj om varje dag då det ungefär ser lika dant ut varje dag under ett träningsläger vilket ju blir lite långrandigt att skriva om. Då det handlar mest om äta, stretch, cykla, handla, mat, stretch. Men vilka två veckor vi fick alltså sol i 13 av 14 dagar och bara en dag med regn men då kom det dock regn för en hel månad med hela 80cm. Annars var det mellan 20-30grader och fina runder med mycket bra sällskap.

Det bästa under lägret och som inte skulle bli någon självklarhet för min del var att jag större delar av lägret fick lov att köra smärtfritt. Vilket är en otroligt stor lättnad att slippa det och kunna utföra den träning som man vill och hoppas.

Så det kanske låter otroligt positivt och nästan för bra! Men för min del var det verkligen så då jag fick chansen att njuta av att cykla igen utan tankar på smärta. Tack alla som deltog på lägret för att ni gjorde denna resa så bra och de som gjorde det möjligt för oss att resa dit!

Avslutar med lite bilder från lägret.

/ Alexandra

Europamästerskapen i Plumelec!

Nu är jag tillbaka i Eindhoven (Holland) igen efter besöket i den Franska staden Plumelec där jag körde EM.

Vi åkte dit på onsdagen föra veckan från Oudenaarde jag, Sara P, Malin B, Emma J och massören Bart bilade ner den 6h långa resan. Något segt men vi hade en del stopp så att vi kunde röra på oss så att vi inte stelnade till allt för mycket. Vi kom fram i bra tid och kunde precis hinna ut på en rulltur innan det var middag kl. 19.00 där vi mötte upp med övriga i teamet Sara M och Emilia.

Trevlig stämning var det bland alla från de olika kategorierna från Junior- elit och känns kul att vi var så pass många från Sverige som fick möjligheten att represtera våra respektive tävlings klasser.

Gick och la oss i bra tid och fick en god natts sömn i lite svalar temperatur än vad det hade varit i Belgien dagen innan… då mätaren hade visat på 34grader. Här var det mer behagliga 20grader.

Vaknade utvilade dagen där på och intog i vanlig ordning frukosten innan vi kl.9 åkte bil till linje banan för att reka linje banan. Hade en något märklig känsla i benen då det kändes som jag var fräsch i kroppen men det där riktiga trycket infann sig inte helt. Banan var spännande då det antingen gick utför eller uppför. Fick en känsla för att målbacken skulle bli ett riktigt test om man orkade gå med de bästa uppför då den var tuffare än den såg ut. Hade föredragit en plattare avslutning men sådant kan man ju inte bestämma så lika bra att bara fokusera på det som går att göra något åt och få en bra känsla i kroppen och knoppen.

Hade dagen efter en lugnare dag och jag blev nästan lite rastlöss av att bara väntade på den stora dagen för att få starta loppet. Som vanligt går tiden rätt fort och snart var så dagen kommen för tävling och hade en skön känsla i kroppen inför dagen och kände mig hyfsat lugn mott hur jag har varit på tidigare mästerskap. Vi förberedde oss i vanlig ordning och kl.13.45 stod jag så på startlinjen för att köra igång loppet. Stod långt fram i starten för att vara med i täten om det skulle bli hektiskt och stökigt med de 120 startande både U23 och Elit. Självklart trasslade jag till det klumpigt nog med att inte få i foten och hamnar i slutet av klungan direkt.

Lyckas dock snabbt komma upp i täten igen och håller mig sedan i bra position under hela loppet även om jag vid den tuffa målbacken halkar ner i fältet och får bita i. Men är hela tiden med i första klungan vilket känns otroligt kul. Att jag sedan hade bästa hejarklacken i sista kurvan i backen hjälpte självklart till mycket då man får lite extra krafter ”Tack Ola och Karin för stödet, fick mig att ta i lite till! ”

De första 3 varven av de 8 vi skulle köra hände inte mycket men på fjärde varvet efter att det hade gått på lite hårdare i backen kom Emilia iväg i en utbrytning och vilket var ett perfekt läge för vårt team. Tyvärr mådde inte Emilia så bra men gjorde en riktigt imponerade insats!

Klungan blev till sist återsamlad på näst sista varvet och då började Holland och Polen köra i fronten av klungan. Fältet sträcktes ut och inför den sista bron inför målbacken placerade jag mig lite för långt bak. När det sedan började gå på redan i början av backen blev det något för hårt för mig och mina ben var rejält stumma vid detta lagget och jag hade inte med mig benen för att gå med de bästa uppför. Låg länge och tampades om topp 8 placeringen bland U23 men mina ben svek mig i sista kurvan och jag orkade inte gå med just idag. Att mätaren efter loppet visade på 1600höjdmeter kan ha sin förklaring varför benen kändes något tunga mot slutet.

Slutade på en 15:e plats i U23 klassen och som 42:a totalt (elit+U23). Hade så gärna velat få till en topp 10 placering i U23 och var ganska besviken på mig själv efteråt men sånt är livet. Denna gången fans det tyvärr inte mer men är nöjd med min placering i klungan under loppet och att jag var med i början av loppet på attack försöken som gjordes. Bara att ta nya tag!

I teamet slutade Emma på en 8:e plats som bästa resultat och även om det inte blev någon pall placering denna gången för oss svenska så hade vi himla bra stämning tillsammans och körde bra som team vilket är riktigt roligt. Nästa gång får vi kanske med oss resultaten också!

Tack landslaget för ett trevlig mästerskap och alla ledare som var med och gjorde ett super jobb för oss.

Lite bilder från resan nedan:

14455855_10207389536485225_1137756423_o

14459002_10207389542525376_1745861948_n

 

14408046_10207389536405223_139645879_o

14429293_10207389536125216_1348184331_n

14459766_10207389531205093_2068567680_n

14445261_10207389537165242_1693787722_n

 

/ Alexandra

Lotto Beligum Tour och uttagen till EM.

Förra veckan bodde jag i Oudenaarde tillsammans med mitt team då vi skulle köra etapploppet Lotto Belgium Tour. Vi fick bo på ett hotell som är en sponsor till teamet och äta god mat vilket alltid uppskattas lite extra, speciellt när det serveras god mat!! 14233189_869048383197334_1855265426606157082_n Foto: Tara Gins Första etappen gick i Nieuwpoort på gränsen till Holland och låg precis vid vattnet. Här skulle vi köra en prolog på tisdagskvällen som mätte 4,3km. Jag kände mig laddad och fick en bra uppvärmning och startade med gott humör. Kunde ta ut allt jag hade för dagen vilket alltid är en skön känsla och slutade 48:a av 124 startande. Bra känsla att tempokörningen börjar ta sig men saknas den där sista höga farten men det är bara att jobba vidare. 14192792_10206986638560633_8001441987674791642_n Foto: Kurt Lowie Nästa dag var det dags för det längsta linjeloppet på 125km men som var 130km enligt min mätare ”alltid roligt med lite extra distans!” Banan var ganska platt och det hände inte mycket i början förutom att det var hektiskt i klungan p.g.a. de små vägarna. Inför pavéavsnittet hade jag fått i uppgift av teamet att gå i utbrytning så att jag var med där framme om något hände. Sagt och gjort gick jag i utbrytning och kunde köra in med fronten på pavén och var med när det attackerades och kunde även attackera själv igen. Efter ett tag kom en tjej från Canyon iväg i soloutbrytning och någon km senare kom även Sara iväg och bryggade sedan upp och de två bildade en duo. Tyvärr höll det inte in i mål och det blev klungspurt där Monique blev 9:a som bästa resultat för teamet denna dagen. Jag körde i mål med klungan längre bak.14237727_10208677392424446_1755956896854499031_nFoto: Brian Petyt Tredje dagen och det var återigen dags för ett race, ett race som blev väldigt märkligt p.g.a. neutralisering på ca.30min då flaggvakterna hade placerats ut på fel väg. Men men det är sådant som kan hända och det blev ändå en tävling av det till slut. Då Sara låg bra till i spurtsammandraget så var planen att dra upp henne till de inlagda spurterna för att plocka fler poäng.  Även om det inte lyckades perfekt så var det riktigt roligt att testa på att köra uppdrag och jag blev en erfarenhet rikare. Hade inte mycket krafter kvar på slutet denna dagen och rullade in i slutet av huvudklungan efter en lite kämpigare dag på kontoret.14264121_10208690260066129_8832004742906942963_nFoto: Brian Petyt   14089143_10208702147003295_6568187783945146488_nFoto: Brian Petyt   Sista dagen och jag hade fått mina två kilo kött dagen innan till middag som en fin uppladdning inför sista dagen. Jag var peppad denna dagen och kände mig fokuserad på vad jag skulle göra under loppet då jag hade planen klar sedan innan. Målet var att vara aktiv i början för att försöka vara med i en utbrytning till Geraardsbergen. Så att jag sedan förhoppningsvis kunde bita mig fast i toppen över Muur. Så när tävlingen sattes igång så satt jag långt upp i klungan och gick med på attacker och försökte själv gå i utbrytning. Var väldigt svårt i början men skam den som ger sig för efter 13km så attackerade jag igen och denna gång fick jag till en bra attack och jag fick större och större lucka till klungan. Jag körde på till första sprinten och hade då ca.45sek och tog hem den. Därefter matade jag på med målet på nästa backpris som var efter 29km. Jag höll även ända fram till den och hade vid detta laget drygat ut ledningen till 1min 20sek till klungan. Nästa mål var backen på 33km som inte var någon inlagd spurt eller bergspris men fortfarande ett delmål att komma över. Jag tog mig även över denna och trampade vidare med en bra känsla i benen efter att jag först i starten kände mig riktigt seg i kropp och ben. 14203217_10209414931844465_1157988784635236998_nFoto: Hinninck Paul Härefter var det långt till nästa delmål och det kom först på 63km då vi skulle passera mållinjen och det var då inlagt en spurt. Så biten däremellan var det bara att trampa så fort och effektivt som möjligt och var otroligt bra att ha sportchefen Bart i örat under denna tiden då han kunde påminna om att äta, dricka, välja kortaste vägen och allmänt bara peppa. Det fungerade fint och när jag närmade mig mållinjen för varvning uppför Muur i Geraardsbergen hade jag över 2min till klungan. Som mest hade jag 2min 40sek till klungan. Jag tog därmed spurtpriset vid mål och sedan bergspriset uppe vid det kända kapellet på toppen av backen. Otroligt häftig känsla var det att få köra först uppför den backen och alla personer som stod och hejade längs med vägen. 14233144_10207212533371312_1958241551764595489_n 14316771_10208710081161644_9024235639287761853_nFoto: Brian Petyt Väl uppe på toppen var det bara att försöka hitta trycket igen och lyckades någorlunda men var nu rejält trött i hela kroppen. Men lite tryck fans det fortfarande kvar då jag även höll undan till tredje bergspriset på 70km uppför Bosberg. Men där och då fans det inte mycket krafter kvar och det närmade sig en grupp bakom mig med 8st med några av de vassaste namnen. Så när de kom ifatt mig satte jag mig på rulle och slet mig med innan vi blev uppkörda av den lilla klungan som var kvar på 20pers. När vi kom till Muuren igen var jag helt färdig och hade inte det sista för att gå med gruppen uppför backen igen. Jag körde sedan sista varvet med två andra och kunde sedan köra över mållinjen trött men sjukt glad och nöjd då jag tog hem totalen i Bergspristävlingen, dagens mest offensiva och slutade 3:a i spurttävlingen. Jag blev 33:a totalt efter att ha legat 75a dagen innan. 14212121_10209415532499481_1914989804899463690_nFoto: Hinninck Paul 14233266_10208689895417013_762335167511824914_nFoto: Brian Petyt 14316794_1303942192991325_5174034811896563558_nFoto: Jean Knop Vilken dag kan man minst sagt säga och att få gå upp på prispallen sedan med några av de största damcyklisterna i världen var en extra bonus och en häftig känsla! I skrivandets stund befinner jag mig I Oudenaarde tillsammans med Sara P och Malin B då vi i morgon åker till Plumelec i Frankrike då vi ska representera Sverige vid Europamästerskapen i linje. Detta året kör både Damelit och dam U23 tillsammans men med separata prisutdelningar även om vi kör i samma lopp. Så det kommer minst sagt bli spännande att se hur de olika teamen kommer köra. Det ska bli riktigt roligt att få köra EM i år och med det bra gäng damer som vi åker dit med! Längtar 🙂 13942219_10207006061578592_960808370_n Damtruppen: Alexandera Nessmar Emilia Fahlin Emma Johansson Malin Berlin Sara Mustonen Sara Penton /Alexandra Nessmar