Tiden fram till U23 mästare!

Om jag tittar tillbaka till för fyra veckor sedan och sa att jag skulle ha möjlighet att starta på SM skulle jag nog inte tro det. Ännu mindre för 2,5vecka sedan… Så varför trodde jag inte det? Jo perioden inför SM var planerad och kändes som ett riktigt bra upplägg med lagom mycket tävlingar. Tävlingar som jag även riktigt såg fram emot när jag satt hemma i Sverige att planera. Jag skulle köra två kermis lopp och sedan två UCI tävlingar i Belgien som jag kände kunde passa mig fint. Där efter skulle jag avsluta 3veckors perioden i Holland/ Belgien med att åka med Landslaget till Tyskland för att köra etapp loppet Auensteiner radsporttage vilket jag längtade efter.

Men allting gick inte riktigt som planerat ”om det någonsin gör det”, men oftast så brukar det kanske bara vara en sak och då är det lätt att lada om inför nästa utmaning snabbt igen. Denna gången började det dock direkt när jag kom ner till Belgien efter att ha bilat ner tillsammans med Sara P på lördagen. Där efter skulle vi tävla på söndagen ett kermis lopp i Belgien, jag var taggad och motiverad men hade redan under de senaste dagarna känt att kroppen inte riktigt var som den skulle och var lite smått orolig. Men jag försökte se förbi det och tänka att det släpper när jag startar loppet, det gjorde det dock inte då min kropp sa ifrån och ville absolut inte tävla. Jag hade fått ett bakslag med min höft /rygg igen och jag blev tvungen att se mig besegrad av smärtan denna gången. Jag tog beslutet att det var bättre att bryta och hade redan behandlingen inbokad dagen därpå vilket jag vet brukar hjälpa mig att bli bra igen. Så Även om det alltid är väldigt hårt att bryta ett lopp kände jag att det var rätt beslut för att försöka bli fit for fight igen för lördagen då UCI tävlingen Goik-Geraardsbergen- Goik väntade.

Behandlingen kändes bra! Det kändes som det hjälpte bra som det brukar men det varade tyvärr bara 2dagar innan jag fick tillbaka den ihärdiga smärtan som bara maler  i benet/ höften och upp i ryggen. Jag tog det lugnt och cyklade inte så mycket och bestämde mig för att ställa in de kommande loppen då det inte fanns en möjlighet att starta med den känslan. Så den kommande 1,5veckan var fokus på behandlingar och åter behandlingar för att få rätt på kroppen igen. Blev inte speciellt mycket cyklande men då jag kände att jag hade haft en bra period innan jag åkte till Belgien var jag inte alldeles för rädd att jag skulle tappa för mycket av kraften. Jag fick klartecken från min läkare att det inte var någon fara att tävla och att det ända som kunde sätta stopp för mig nu var smärtan. Så därför valde jag att helgen efter starta i UCI tävlingen Keukens Van Lommel Ladies Classic då jag kände mig bättre och suget efter att tävla igen var stor. Jag var överlycklig efter loppet då jag kunde köra loppet utan smärta och ändå vara med och attackera lite!!! Blev ingen topp placering men rullade in med klungan på en 57:e plats och nöjd över att ha gjort allt jag kunde för denna dagen med de förutsättningar jag hade.

13608085_10206806348865899_658425813_n 13617985_10206806348785897_968155427_n

Där efter så kändes det stadigt lite bättre i kroppen, fick behandling både måndagen och tisdagen efter tävlingen och känslan var bättre. Jag laddade inför Austainer och kände att det skulle bli riktigt roligt att träffa de svenska tjejerna igen. Men när jag sedan vaknade mitt i natten till den natten som vi skulle köra till Tyskland och hade sjuk halsont, feber trodde jag helt hundra att jag hade fått halsfluss. Det fanns inte på kartan att jag kunde åka så som det var i den stunden och jag fick se mig besegrad av sjukdom. Jag stannade därför kvar i Eindhoven själv och bestämde snabbt mig för  att jag skulle boka om min flygbiljett till dagen efter istället för att slipa sitta i Eindhoven helt själv och ruttna. Kändes mycket bättre att  få komma hem till Sverige och ta hand om sjukdomen där istället.

Resan med tåg till flygplatsen gick riktigt bra och jag var lyckligt lottad att mitt flyg skulle gå även om SAS strejkade. Allting rullade på och jag kände mig inte lika trött idag till min förvåning hade den extrema halsonda även släppt, jag kände mig bara väldigt hängig. Så på flygplatsen gick allt som planerat jag kom på planet men sedan efter att ha suttit där i 1h så sluttade turen för den dagen. Då vi fick rulla in till gaten igen och gå av flyget då det var tekniska fel på flyget. Hela denna resan slutade till slut med att jag 8h senare än planerat kunde lämna Amsterdam, då jag själv fick boka om till ett annat flygbolag då det inte fanns någon på plats från SAS pga. strejken. Men lycklig var jag när jag mötte upp mamma på flygplatsen i Köpenhamn , då spelar det inte någon roll hur lång tid det tog att ta sig dit för då var jag äntligen hemma! 🙂

13624880_10206806343105755_1359668091_n

Där efter var jag sjuk i ytterligare en vecka då förkylningen inte vill släppa taget om mig och jag var väldigt hängig med feber  upp och ner varje dag men kunde med glädje konstatera att någon halsfluss hade jag inte dragit på mig utan bara en rejäl virus…

Så på måndagen efter bar det därför av till SM även om jag inte hade kunnat träna så mycket senaste dagarna men jag kände mig mycket bättre i höften så det var ett gott tecken. På måndagen var jag fortfarande snuvig men kände mig piggare och kunde köra ett hårdare pass för att känna på kroppen lite, det kändes okej i kroppen efteråt även om det var en chock för den att ta i. På onsdagen var det så dags för SM tempot, 25km långt och mina förväntningar var inte stora utan bara att få köra igenom kroppen. Det blev det verkligen då det var max puls rakt igenom loppet och jag hade visserligen inte den power i mina ben som krävs men jag var nöjd med att ha kunnat ge mina 100% för dagen och slutade efter att de sista 5km ha helt slut på krafter cyklade jag i mål på en 14:e plats och som bästa U23:e. Men som alltid vill man ju alltid göra bättre ifrån sig resultatmässigt !

Där efter var känslan i kroppen bättre och bättre och jag försökte ladda så gott som möjligt inför SM linjet på lördagen. Jag visste att detta skulle bli riktigt hårt med de benen jag låg inne med och att det bara skulle bli till att försöka övervinna så mycket smärta som möjligt under loppet. Så när jag ställde mig på startlinjen så var förväntningarna på mig själv att jag skulle ge mina 100% och se hur långt det räckte för dagen och vara väldigt nöjd om jag kunde hänga med de starka tjejerna i fronten några varv. Första tre varven var döden för mig och jag hade hårt att följa de bästa idag, jag fick se mig avhängd vid tredje varvet då Emma attackerade i sista backen innan målgång. Jag hamnade i ingenmansland innan jag fick sällskap av tre andra tjejer, där efter lyckades vi kämpa oss ikapp täten igen. Sedan släppte det lite för mig och jag kunde hålla mig kvar i tätt gruppen hela tävlingen och när det var 3km kvar tänkte jag att jag lika bra kunde testa att göra en attack för att se vad som hände. Fungerade tyvärr inte idag och jag blev ifatt körd snabbt igen, jag satt sedan i vår lilla tätt grupp till mål på 7pers och avvaktade till spurten där jag till min förvåning lyckades spurta in som 3:a vilket gjorde att jag blev 4:a. I och med det tog jag även  hem U23mästar tröjan vilket ju alltid är en ära att bära.HYS2037Foto: Lennart Hyse AB.

HYS2307Foto: Lennart Hyse AB.

HYS2398Foto: Lennart Hyse AB.

13508914_1058564280900514_5794406812350881939_n

13530270_10209481960274758_685720531_n

Riktigt slut var jag efter loppet då det varit 28-30grader under loppet och riktigt krävande bana med mycket igång drag men väldigt glad över den prestationen jag gjorde under loppet och känslan att jag bara under de sista 2varven fick känningar i min höft var också en vinst i sig. Då det inte är självklart och går väldigt upp och ner i perioder… Så det var allt från den perioden som var väldigt svajig in till det sista men som fick avslutas på ett otroligt skönt sätt och jag värde sätter de där dagarna när kroppen fungerar extra mycket nuförtiden, då jag har insätt att det inte är självklart.

 

Nu härnäst väntar etapploppet Tour de Feminin  i Tjeckien som har sin start på torsdag men fem etapper på fyra dagar. Där jag hoppas att jag kan få ha kroppen med mig!  🙂

/ Alexandra