2018

2018

Vilket spännande och intressant år. Starten var fantastisk bra lika så avslutningen på året, de sägs ju att inledningen och avslutningen är det viktigaste i en saga. Det som händer där i mellan kan vara klurigt och svårt att förstå ibland, spänningen stiger i vissa kapitel och andra så är det trögt… rent av tomt på mening med innehållet och du vill sluta läsa boken. Vissa gånger händer även det, du måste lägga undan boken för att fundera och få ny motivation för att läsa klart den.

Men någonstans där inne så vill du ju ändå veta slutet och bestämmer dig för att öppna och läsa vidare. Vissa gånger går det smärtfritt och snabbt, andra gånger tar det längre tid att komma framåt i boken.  Vissa gånger tar det år. Oftast läser du ändå ut boken förr eller senare. Spänningen om vad som händer är för stor. hur glatt, tråkigt, ledsamt eller sorgligt det än må vara.

2018 var året då inledningen av boken var för bra för att vara sann och det flöt på som aldrig för. I januari gick träningen riktigt bra, jag mådde fantastiskt bra i knopp och kropp. Hade fantastiska kul, åkte på skidsemester och en vecka senare på träningsläger med Alice och Vincent Andersson till Calpe. Kände mig väldigt lyckligt lottad att få göra allt de som jag älskar mest i livet.

Där och då så kändes det som inget kunde stoppa mig 2018. Jag hade fått rätt på höften och hade den under kontroll, lagt ner riktigt bra grundträning, fått team utomlands och skulle flytta ner till Masstrich under våren som är ett jättefint område i Holland. Det var ju inte mycket som kunde stoppa mig från att ta ett steg till i min utveckling och karriär i cyklingen. Taggad till 1000!

Något man aldrig kan förutsäga och veta om är att drabbas av sjukdom. Att förebygga mot att bli förkyld går ju. Men att drabbas av andra saker som kräver behandling för att du ska fungera som vanligt går inte alltid helt smärt fritt. Jag drabbades i februari när vi flyttade ner till Holland av smärta över bröstet som höll mig vaken om nätterna. Fick hjälp av familjen Feron som vi hyrde boende av att komma till läkare i Holland. Det visade inget fel på hjärtat men han tyckte jag skulle åka hem till Sverige och reda ut närmare kring lungorna.

När jag kom hem till Sverige så kom jag till en specialist Astma läkare som konstaterade just det att jag led av respiration problem. Att jag skulle få Astma såg jag inte komma, då jag aldrig känt av problem. Fick påbörja behandling för den pågående inflammationen. Nu borde det ju bli bra!!

Senare kan jag konstatera att det gäller att lära sig leva med sin sjukdom och försöka förstå hur man reagerar på olika saker som triggar den. Hitta rätt läkemedel som kan hjälpa dig att fungera i vardagen.  Det tar ibland längre tid än man vill och tror. Det har gått upp och ner. Droppen kom i september då jag inte ens kunde gå en kort promenad. Kroppen kollapsade och jag fick lägga mig ner på asfalten.

Säsongen har gått upp och ner. Jag skulle verkligen ljuga om jag bara skrev de positiva. Visst har det varit en hel del bra saker.

Jag lärde känna Frida och vi har haft himla roligt och sett positivt även i de mörka stunderna. Körde ett riktigt bra kermis lopp i mars där kroppen kändes starkare än någonsin. Kom 6:a på SM efter att kämpat mot mig själv som aldrig innan mentalt. Fick uppleva fantastisk team känsla både i landslaget och Team Crescent D.A.R.E. Det var magiskt att se Emilia Fahlin och hennes säsong och få vara en liten del under Gracia Orlova. Att se Emilia lyckas efter många år i sadeln, vilken inspiration till att fortsätta kämpa även när det är tungt. Fick till ett bra tempolopp på U6 som jag är nöjd över. Under hösten fick jag uppleva hur det är när allt jobb med styrketräning ger resultat efter senaste åren. Sist men inte minst lärde jag mig stå på händer efter 24år, en rädsla jag haft länge. Ingenting är omöjligt det krävs bara en nypa tålamod, envishet och att tro på dig själv.

Jag känner mig mer och mer motiverad igen och börjar må bättre. Kroppen har börjat jobba med mig igen, istället för emot mig.  Det är ju det viktigaste om man ska lägga ner 100 % på något. Jag har tagit 1 dag i taget senaste tiden och vi får se vart vägen leder framöver men jag börjar få tillbaka en positiv känsla i kroppen och att ha personer runt om kring som bryr sig gör mig så rörd och glad.

Avslutningsvis: Ta hand om din kropp det är den enda du!

God fortsättning på det nya året. Låt oss se vad 2019 har att erbjuda. Återkommer snart med lite nya spännande saker som händer framöver.

Jag kan se klarare för varje dag.

/ Alexandra

 

 

 

Gott nytt år!