Sommar och sol!

Vilken sommar det är!

Aldrig för har man klagat på att det är för mycket sol!! Att jag längtar efter regn och att få cykla i regn här om dagen var något av de bästa som hänt på länge. Det är något speciellt med det där sommarregnet, friheten av att vara ute och se de mörka molnen torna upp sig framför en och sedan få en rejäl åskskur över sig i 28gradders värme. Underbart!

Jag har varit hemma i Sverige ett bra tag nu. Vilket inte riktigt var planen från början men livet är fullt av utmaningar och förändringar men vad vore livet utan dessa.

Under en tävling i Holland i början av Maj som skulle bli comebacken efter en kämpig vår med luftrörs problem så kände jag mig fullt redo för att tävla igen och hade lagt ner bra träning. Jag var med bra i tävlingen var trea i spurtpriset  och kände att jag var på den nivå jag ville igen. Men just när det kändes så där himla bra rycktes mattan undan för mig och jag kraschade i en sväng på de hala vägarna I tävlingen Gooik-Geraardsbergen-Gooik. Var snabbt uppe på cykeln igen men det kändes inte helt bra i mitt högra knä. Jag fullföljde tävlingen men efteråt kunde jag inte riktigt stödja på benet.

Veckan efter som skulle vara full av tävlingar blev istället till att försöka böja på knäet som svullnat upp en del och efter besök hos läkare konstatera dem att jag hade haft tur då ledbandet på insidan bara var utsträckt och menisken hade fått en liten smäll. Men tillräckligt för att de skulle ta 4veckor tills att jag skulle kunna belasta helt igen, förutspådde dem.

Så prio blev att få upp rörligheten i knäet igen långsamt och väl hemma i Sverige började jag köra rehab. Jag är så tacksam att jag får hjälp av den bästa behandlingen med hjälp av super Naprapaterna på Tre koter! Jag simmade, styrketränade, cyklade lätt och fick till min förvåning igång rörligheten snabbt igen. Efter två veckor utan cykling så kunde jag börja träna mer som vanligt igen. Målet var att kunna köra SM linjet i Båstad den 23juni vilket var precis 4veckor efter kraschen.  Jag ökade träningen successivt och valde att avstå tempo SM i år för att spara knäet till linje loppet.

Så den 23juni stod jag på startlinjen på den sten tuffa banan i Båstad där 130km skulle avverkas där av 8gånger upp för Hallandsåsen. Jag hade inga höga förväntningar. Utan visste bara att jag skulle kriga tills det inte gick längre och att allt är möjligt. Det var en bana som tog ut sin rätt efter hand och direkt efter uppförsbacken var det motvind, kantvind, snabb utför och sedan på det igen. Jag hängde med i backen med ”klungan” det lilla som var kvar av den. Men fick släppa när det var 3varv kvar och befann mig då på en 8:e plats. Kämpade på i ensamhet de sista tre varven. Kom ifatt en och sedan sista varvet en till och slutade  till slut som 6:a. Glad och nöjd då jag kunde köra utan större smärta i knäet på en banan som var extremt utmanande med sina 2000höjdmeter totalt. Är det inte fantastiskt fascinerande var kroppen fysiskt fixar.

Två veckor gick med fint väder, bad och träning. Därefter så var det dags för kortbana SM i Helsingborg. Var sugen på att tävla och köra offensivt, blev en hel del försök att komma i utbrytning men tyvärr höll det inte hela vägen. Blev till en spurt och slutade 5:a, något frustrerad på mig själv.

Dagen efter bjöds det på segling och så härligt det var och häftigt att testa något nytt. Jag begav mig sedan vidare till Tidaholm med Team Crescent D.A.R.E och U6 som är ett etapplopp på 6dagar med tävlande från hela Skandinavien och även en del holländare. I dam klassen var vi 80st deltagare detta året. Vi körde en prolog först och den gick väl sådär för egen del men var fortfarande med i tävlingen och vi hade Matilda på en 4:e plats.

På andra etappen försökte jag spräcka fältet på grusvägen och köra hårt. Men slutade med spurt uppdrag för Matilda och Elinor där jag drog igång med 300meter kvar. Det var ett perfekt upplägg och Elinor och Matilda passerad de sista metrarna och blev 1:a och 3:a. Jag slutade åter igen 5.a. Helt fantastiskt när man får till ett dröm scenario och ett perfekt uppdrag och kul att få testa och att det fungerade.

Resten av veckan var det god stämning i teamet och alltid lika trevligt att åka med Crescent då stämningen är så avslappnad och familjär. Något som är guld värt. Vi ledde lagtävlingen inför sista etappen och lyckade utöka ännu mer till tempot sista dagen. Då vi körde hårt på sista linje etappen och lyckades spräcka fältet så att vi fick övertag.

Sista dagen bjöd på tempo och då jag bara hade kört en gång på tempocykeln i år hade jag inga förväntningar. Jag visste bara att jag kunde gå ut och göra det bästa för att säkra lagtävlingen. Så jag fick in ett ganska bra flyt med tanke på att jag inte suttit på den. Det saknades lite i vägval och kurvorna men i övrigt en bra känsla och jag slutade till min förvåning som 5:a på etappen.

Där med genom att vi var 3st i topp tio i totalen  så tog vi även hem team tävlingen.  För att inte kört ihop som team tidigare så tycker jag vi gjorde det riktigt bra och kul att se alla göra sitt yttersta. Finns alltid saker att jobba på. Men att få fira som ett team överst på

prispallen känns alltid lite extra speciellt. Bra team känsla göra så mycket!

Här näst väntar en tävlingshelg i Höllviken och Malmö. Blir kul att tävla på nästan hemma plan igen.

/Alexandra