Mina upplevelser från 2017!

2017 var ett år som för min del handlade om att hitta tillbaka till mig själv, få kroppen att fungera igen och hitta glädjen tillbaka till att cykla. Jag valde att vända hem till Sverige och ladda om hemma med hopp om att återhämta mig så att jag överhuvud taget skulle vilja sitt på en cykel igen. Jag var helt enkelt slutkörd både i kroppen och huvudet, efter att ha dragits med en höft som strulat i 2,5år och samtidigt försöka prestera på topp fast att du känner att kroppen inte vill. Något var fel.

Hösten 2016 var jag helt färdig och jag cyklade inte mycket den hösten /vintern. Jag valde att jobba på Boklunden och samtidigt studera på halv fart, träna gjorde jag när jag kände för det. I början var det riktigt svårt att tillåta mig själv att bestämma när jag skulle träna. Jag var van att inte vika ner mig och känna efter. Kände mig riktigt kass bitvis över att inte ha tränat under 1 dag…

Istället för att cykla valde jag att springa en hel del och träna med Malmö idrottsakademi (MIA). Detta var så himla skönt att kunna fortsätta träna fast på ett annat sätt och med något som jag alltid älskat, att springa.

Jag valde att gå med i Team Crescent D.A.R.E som är ett team där man brinner för cyklingen och kör genom glädje. Släkten Levin andas cykling och det finns en sådan passion och glöd för cykelsporten. Det kändes skönt att inte köra själv och ha möjlighet att få glädjas med andra och deras framgångar och kunna ha kul på vägen.

Jag hade fortfarande målet i början av 2017 att tävla lika mycket internationellt som jag brukar göra. Det var svårt att gå från att köra ett 100 % program på högsta nivå till att helt plötsligt bara tävla i Sverige och hälften så många tävlingar. Så jag intalade mig själv att jag skulle tillbaka snabbt och efter 2månader vara tillbaka och tävla lika mycket som tidigare.

Jag kände ju att det hade blivit mycket bättre i höften och ville tillbaka snabbt!! Men jag hade bakslag väldigt ofta och i januari och Februari var det en berg och dalbana. En dag var höften jätte bra och andra dagen hade jag lika ont igen och kunde inte stå ut med smärtan.

Jag blev tipsad av Stellan på MIA att det fanns en Naprapat som var riktigt duktig i Malmö och han tyckte jag skulle söka mig dit. Jag var tveksam för jag var så himla trött på alla olika behandlingsformer som jag hade fått de senaste åren. Allt från Kiropraktik, Osteopat, Kinneo, Sjukgymnast, Hammarbehandlingar, Dry needling listan kan göras lång. Jag hade slutat tro på att det fanns något som kunde hjälpa.

Men på någon vänster så bestämde jag mig för att ge det en chans och vilken tur för det visade vara en vändpunkt i smärtan jag hade. Jag fick visserligen ett återfall vid tävlingen i Kinnekulle då jag åter hade riktigt mycket smärta men pga. att jag var otålig som vanligt och trodde att det skulle bli bra lika snabbt som man knäpper med fingrarna.

Efter det så bestämde jag mig för att inte cykla på ett tag och ta det lugnt och hela tiden övertala mig själv om att ge det tid.

Genom Björn på Tre kotor hittade vi många svaga punkter som jag inte hade en aning om. Jag började jobba på detta och sakta men säkert så började det bli bättre och jag kunde börja cykla igen genom att samtidigt köra mycket rörlighetsträning. Jag var överlycklig när det hade gått 1 vecka utan smärta!! Tänk en hel vecka utan att känna något alls i höften, jag hade glömt hur det kändes och glömde nästan av själv att jag inte hade haft ont. Senare under våren cyklade jag 5h utan smärta, vilken glädje och känsla alltså! Det svåra vara att inte jaga upp sig och kasta sig rakt ut i 100 % tävling igen när man är lycklig och inte har ont. Men att få ett bakslag till var jag mindre sugen på. Så jag följde mitt nya mål om att vara tillbaka i slutet av säsongen.

Sommaren kom och där med SM. Tempo SM var en av höjdpunkterna då jag bara hade ont i benen och inte höften och var helt slut och färdig på rätt sätt. En underbar känsla och att vinna över sig själv. Plus i kanten så blev det ett SM guld för oss i lagtävlingen.

SM linjet gick bra för teamet och vi fick till en andra plats genom Ida. För egen del blev det en 8.e plats. Därefter åkte jag till London på en Weekend för att bara vara turist.  Kom tillbaka några dagar innan kortbane SM som visade sig bli en teamuppvisning och vi (jag, Ida, Sara) som deltog hade en bra dag tillsammans och tog genom Ida hem guldet och jag körde in lite senare och knep silvret.

Därefter så väntade landslagsuppdrag i Holland och det var kul att vara tillbaka i gult och blått och jag hade en bra vecka förutom dubbelpunktering och växelhaveri. Men glädjen hade börjat smyga sig tillbaka mer och mer men fortfarande så var slutet av etapploppet tufft mentalt. Då jag inte tävlat så många dagar i rad på länge.

Väl hemma väntade lite små tävlingar. Där det blev en tredje och andra plats på hemma banan. Arbetet med styrketräningen/ rörlighet började ge mer och mer resultat.

Jag blev uttagen till Världscupen i Vårgårda och snacka om att jag var nervös innan. Att köra på den nivån igen visste jag inte om jag var redo för. Jag hade ju knappt tävlat internationellt och Vårgårda brukar bli en tuff tävling. Men jag såg också fram emot det och var taggad och framförallt sugen på att cykla.

Taktiken från landslaget var att avvakta de första två varven och hade det inte hänt något då skulle vi sätta färg på tävlingen. För att förhoppningsvis komma in före på grusvägarna som väntade och visa upp de svenska färgerna på hemmaplan.

Allt gick enligt plan och vi var med fram i täten. Först gick Sara O på en attack och sedan tog jag nästa attack när en australienska gick iväg. Det anslöt 9st till och det blev sedan 100km utbrytning för oss. En av de bästa stunderna under säsongen att känna att man fortfarande kan vara med och tävla med världseliten.

Därefter så körde jag med teamet på Irland. Jag hade verkligen längtat efter att åka dit och få se landet samt tävla med teamet. Jag blev inte besviken det blev en riktigt super upplevelse och körde in topp 13 varje dag, blev tvåa på kungaetappen, tvåa totalt och tvåa i bergspristävlingen.  Det bästa var hur vi körde tillsammans i teamet och hjälpte varandra fram och hade himla roligt. Frida tog hem 4a pallplatser och Emma blev mest offensiva cyklist en dag.

 

Som kronan på säsongen så blev jag i de sista uttagen till VM i Bergen. Vilken upplevelse det var med publiken i Norge och folkfesten där. Landslaget körde riktigt bra och var offensiva. Emilia fick till en 9:e plats och Hanna Nilsson tog hem lax tröjan(mest offensiva cyklist). För egen del blev det inget resultat men en vinst på ett annat plan då jag kämpade för allt jag hade. Känslan mot året innan i Qatar var helt olika. Nu hade jag ork mentalt att kriga och ville verkligen cykla, formen var bara riktigt kass och inte där. I Qatar var jag utmattade och ville helst sticka huvudet i sanden och försvinna.

För min egen del är detta en av de största vinsterna att känna glädje till sporten igen. Då spelar inte resultatet lika stor roll det får komma i framtiden. Så 2017 var allt om att hitta tillbaka till glädje, balans och lycka.

Nu är jag taggad inför 2018 och vill ni veta mer vad som väntar detta år så får ni hålla utkik då det snart kommer mer info.

/ Alexandra

Äventyret i Irland och uttagen till VM i Bergen.

Under förra veckan gick Ras na mBan av stapeln ett 5dagars etapplopp med 6etapper. Var spänd på att åka till Irland och något som jag sett fram emot att åka till ett bra tag. Att få se det häftiga landskapet som alla snackat om och få komma till ett nytt land.

Teamet denna gången bestod av Tilina, Emma, Frida, Clara och mig själv. Vi får ju inte glömma de underbara ledarna som är en stor del av att allt fungerar. Joakim, Tina och Sivert.

Etapp 1 linjelopp: Offensiv körning i lite plattare terräng där vi var med och skapade tävlingen och satte färg. Vid bergspriset testade jag att spurta om det och blev femte person över toppen. Bästa team för dagen och tre i topp 11:a. Utdelning till Emma som ”the daily beast”. En riktigt bra start på veckan! Dessvärre så vurpade Clara men kämpade imponerande på under hela loppet och spurtade in som 8:a men kunde sedan tyvärr inte fortsätta etapploppet.

Foto: Billy Mol

Foto: Billy Mol

Foto: Billy Mol

Etapp 2 linjelopp: Offensiv körning med attacker i backar och där jag körde över bergspriset i topp 5 även denna dagen. Spännande sista 15km då det blev isgata och hela första gruppen sveptes ner i asfalten. Jag lyckades på något mirakel köra ut i gräset och undvek asfalten. Sista km satt jag och Frida bra tillsammans i gruppen på 30pers. I spurten slutade Frida 2:a och jag 6:a.

Foto: Billy Mol

Etapp 3 linjelopp kungaetappen: Planen var klar vi skulle ha en utbrytning innan den tuffa avslutningsbacken på 9km. Efter otaliga försök i attacker och att gå på attacker trodde jag det var kört. Men så 30km från mål så gick det iväg en grupp på 9pers och jag satt med. Vi utökade avståndet och fick som mest 1min 30sek. I backen började det splittras och vi var 5st kvar när andra delen av backen på snitt lut på 10% började.

Avståndet hade minskat bak och vi hade ca. 30sek. Helt plötsligt kommer Eleonor Barker som en raket på höger sida. Hinner inte riktigt reagera men börjar försöka ansluta, det splittras och jag ligger nu själv och jagar efter henne. Det är bara var och en som person mot berget, vinden och det karga landskapet. Efter 6km uppför i ensamhet når jag målet som 2:a på dagens etapp. En helt fantastisk känsla med den utsikten som väntade och därmed låg jag också 2:a i totalen. Med 20sek före trean och 1min upp till Barker.

 

Foto: Billy Mol

Foto: Billy Mol

Foto: Billy Mol

Foto: Billy Mol

Foto: Billy Mol

Etapp 4 tempo: Här var det ett tempo på 11km och det var bara att försöka ge det man kunde. Gick ut lite för lugnt i medvinden men fick en okej väg hem. Där jag slutade som 8:a, Frida lyckades göra ett bra tempo och blev 2:a. Ligger fortfarande kvar som 2:a totalt men enbart 1sek före 3:an som gjort en bra tempo.

Foto: Sean Rowe

Etapp 5 GP: Efter tempot vilade vi upp oss några timmar innan det var dags för full fart inne i centrum av Kilkenny. Vi var med bra igen långt fram hela teamet även om det blev lite strul med cyklarna. Detta löste vår mekanikern fint och vi slapp bli hindrade av cykelstrul under själva tävlingen. Frida spurtade in som 2:a och jag kunde sitta lugnt i klungan och kontrollera 2:a platsen i totalen med hjälp av Tilina och Emma.

Foto:Sean Rowe

Foto: Sean Rowe

Etapp 6 linjelopp: Sista dagen och nu gällde det att försvara 2:a platsen och försöka få till en riktigt bra avslutning på loppet i form av en vinst. Vi hade lite olika kort att spela på och mitt fokus låg på att bevaka de som var nära mig i totalen. Att sitta bra över den branta backen i mitten av loppet på 10% i snitt under 1,5km. Något som gick som planerat och kunde köra över toppen tillsammans med konkurrenterna och passerade bergspriset som 4:a.

Efter backen gick det iväg en grupp på tre som vi i Team Crescent D.A.R.E och Storbritannien hjälptes åt att köra in på slutet. Det avslutades med en klungspurt i ösregn på de hala vägarna in mot Kilkenny och det blev en del vurpor som vi lyckades undvik och Frida kunde ta ännu en podium genom att spurta in som 3:a. Jag höll mig framme och körde in som 12:a och behöll där med min plats som 2:a i totalen och 3:a i Bergspristävlingen.

Foto: Billy Mol

Foto: Billy Mol

Foto: Sean Rowe

Foto: Billy mol

Irland går till historien som en fantastisk vecka tillsammans med ett underbart gäng. Även för min del som en av de bästa team körningarna jag varit med om. Kul när man som cyklister kompletterar varandra bra och kör för ren glädje tillsammans och vågar offra sig för teamet!  Så tack alla som var med och Ras na mBan för en riktigt fin tävling.

Som grädde på mosset blev jag efter Irland uttagen till att den 23september representera Sverige vid VM i Bergen. Tillsammans med Emilia Fahlin, Hanna Nilsson, Sara Penton och Julia Karlsson drar vi svenska vikingar ut för att kriga om Världsmästare titeln. Det ska bli himla skoj det här! 😀

Nedan ser ni vad som är att vänta oss i Bergen.

/ Alexandra

Lagguld i tempo och silver i kortbane SM.

Nu har de årliga mästerskapen körts och i år ställde jag upp i tempo, linje och även kortbane SM. Uppladdningen har varit helt olik de senaste 4åren då jag alltid varit ute i Europa och kört internationellt inför mästerskapen tidigare år. Detta år valde jag att vara hemma i Sverige med fokus på uppbyggnad av kroppen samtidigt som jag jobbat på restaurangen. Så det har varit en annorlunda känsla men är så glad för att fått lite lugn och ro att ta tag i saker. Samtidigt saknade jag att köra internationellt men den tiden kommer.

I år gick svenska mästerskapen i Burseryd och under onsdagen den 21 juni så skulle tempo loppen köras på en bana som mätte 24km. En rolig bana med annorlunda inslag av ”grusväg/ asfalts grus” i början av loppet. Jag fick in ett bra flytt under början av loppet och han i kap två stycken innan backen upp till målet där jag stumnade till. Under hela loppet kunde jag bara få pressa mig mot mjölksyran och inte störas av smärta i höften. För egen del var det som en vinst i sig då jag kan räkna på en hand när jag fått köra på ett tempo med tempocykel utan domningar. Så tålamod och ihärdighet gör tydligen skillnad. Jag slutade 8:a och tillsammans med teamet tog jag Ida och Malin hem lag guldet i tävlingen. Riktigt härligt att få lite utdelning och tillsammans med dessa härliga tjejer! Att ha Ola N i bilen som peppade och bästa service teamet i form av Mamma och Rosmarie gjorde inte saken sämre.

Efter tempot åkte jag tillbaka till Skåneland för behandling och fira födelsedag/ midsommar hemma innan linjet på lördagen.

Linjeloppet var 127km långt och gick bitvis på grusväg på en svepande kuperad bana. En riktigt rolig banna enligt mig, med goda minnen sedan tidigare år. Första tävlingen i år då jag skulle köra så lång distans på tävling så en aning spänd. Men med ett superteam så blev det en riktig rolig tävling trots en del tekniska problem. Jag kände mig bra form och kunde vara med i tävlingen. Efter 3varv slutade dessvärre växlarna fungera och jag blev tvungen till cykel bytte… Fick en cykel som inte var optimalt anpassad med väldigt kort styrstam. Men jag var positiv fortsatt och tänkte att detta kan gå ändå med lite vilja. Så jag kämpade på och vi blev sedan en åtta mana utbrytningen där vi tröskade på i några varv. Sista gången fick jag ge mig på grusvägen och tacka för mig men med Ida framme i första gruppen med tre andra. Ida tog hem andra platsen efter en tajt duell om guldet och jag cyklade i mål som 7:a ståendes sista milen efter att suttit fel lite väl länge.

Foto: SCF

Var aningen skuffad efter loppet då jag kände att formen fans där men att tekniska problem satte lite käppar i hjulen. Men sånt händer vilket är en del av tävlingar och så här i efterhand är jag nöjd med den positiva känslan jag hade under loppet trots problem och att kroppen svarar igen. Så det tar jag med mig och det kommer ju fler SM.

Där efter åkte jag en sväng till London på semester och fick några under bara dagar. Att springa i Hyde park var en häftig känsla och se alla häftiga byggnader, musikaler, Notting Hill mm.

Tävlingen som väntade där efter var Kortbane SM i Borås där vi var tre stycken från teamet som skulle köra då Sara Mustonen även joina oss orangea under SM tävlingarna. Så vi hade ett starkt lag på startlinjen och var sugna på att göra något riktigt roligt av denna tävling. Blev ett lyckat lopp och perfekt team körning där vi stötte upp varandra och att få vara del av sån team körning är alltid häftigt. ”När man själv precis blivit uppkörd av klungan och dina team kompisar kontrat tillsammans på vars en sida är en cool känsla!! ”

Vi lyckades få iväg Ida tidigt i solo utbrytning och hon kunde ohotat köra i mål som Svensk mästare. Där bakom kontrade jag och Sara på varandra för att få till en dubbel och när det var två varv kvar kom jag i utbrytning solo och kunde köra i mål som tvåa efter Ida. Helt underbar känsla att köra i mål och möta upp Ida i mål och delad glädje är dubbel glädje. En underbar dag och härliga minnen.

I skrivandets stund befinner jag mig i en bil på väg mot Holland tillsammans med landslaget för att köra BeNe ladies tour. Ett UCI 2.1 etapp lopp som körs i både Holland och Belgien på 4dagar med 5etapper. Ska bli riktigt roligt att speciellt få starta i Vlissingen med prolog imorgon på ”hemma plan” då jag bott där en hel del senaste åren när jag varit i Holland.

/ Alexandra

I vårens tecken!

Nu har det fina vädret kommit till Sverige med 20grader och sol, rapsfält och fågelkvitter. Känns som sommaren är här och vad passar då bättre än att sammanfatta våren och vad som hänt då.

Jag började min säsong i Danmark och hela 2månader senare än förra året. Det kändes lite annorlunda mot de senaste 4åren då jag varit utomlands vid den tiden. Men kändes även som ett bra beslut att ha lite längre vinterträning än tidigare och försöka bygga upp kroppen rätt. För att försöka få bukt med problemen jag haft senaste två åren med höften. Var peppad inför tävlingen men även lite nervös över hur kroppen skulle reagera. Jag hade dock riktigt roligt under tävlingen och var med i utbrytningen som gick iväg. Försökte chansa med attack i slutet av tävlingen men lyckades inte denna dagen och jag slutade 4:a.

Var där efter hemma en vecka i Sverige innan jag tillsammans med teamet körde ner till Belgien, där vi skulle köra några kermis lopp. Första tävlingen kördes i Franska delen av Belgien i Dottignes. Kändes ganska märkligt för egen del att komma dit efter att många andra redan varit igång i månader så var en aning orolig för hur det skulle gå under loppet. Men väl inne i det så var det riktigt roligt och vi körde bra som team och peppade varandra. Kände mig överförväntan i kroppen och kunde vara med och skapa tävlingen tillsammans med teamet. Vi missade dock den avgörande utbrytningen då det gick iväg 5st. Jag satte sedan in en stöt med 2,5km kvar till mål och kunde köra solo in till mål. Blev 6:a på tävlingen och en skönt kvitto på att jag fortfarande kunde cykla i internationellt motstånd.

 

 

Dagen efter körde vi ytterligare ett kermis och även detta gick bra tills det var ett halvt varv kvar. Jag hade 2varv tidigare satt in en attack och där efter bryggade 5st till upp till mig och där ibland Stine i teamet. Så vi hade ett perfekt läge då vi var enda teamet som hade två i utbrytningen. Men i sista backen med 2km till mål får mina ben för sig att inte vilja mycket mer och pekar rakt ut. Får tillbaka lite kraft efter backen men då har jag redan tappat kontakten och blir sedan uppkörd av klungan. Surt för egen del men skönt att kunna vara med och skapa avgörande utbrytningen och att Stine körde in på en fin 5:e plats från teamet. Sista tävlingen gick dessvärre inte lika bra då kroppen började säga ifrån. Men överlag en bra tid i Belgien tillsammans med ett fantastiskt trevligt gäng.

Jag åkte sedan hem till Svergie för att vara hemma i en vecka, för att kommande helg köra Kinnekulle och där efter åka med landslaget till Tjeckien för etapp lopp. Till Kinnekulle kom jag men mycket längre än så blev det inte just denna gången. Då jag under Kinnekulle fick ont/domningar i min höft som jag under de senaste två åren haft problem med från och till i perioder. Gjorde vad jag kunde för teamet under tävlingen och härligt att teamet tog hem första SWE- cup tävlingen genom Ida som vann tävlingen och Rikke på tredje platsen. Jag slutade 5:a.

Där efter åkte jag och Rikke mot Skåne, smärtan i höften var ett faktum och den ville inte ge med sig denna gången. Att åka till Tjeckien med ett domnande ben kändes inte jätte skoj och inte heller rätt att åka dit halv bra i kroppen. Jag valde att avstå från uppdraget och försöka få ordning på problemen för ”hundra elfte gången”. Kom snabbt till en läkare och fick tid för magnet röntgen och han konstaterade innan röntgen att ”skadan” inte är efter någon skolbok. Men varför vara det. Hade ju inte varit särskilt spännande att läsa samma bok om och om igen ;).


Under tiden som jag väntat på magnetröntgen har jag fortsatt kämpa på med styrketräningen/ rörlighet och cyklat så mycket kroppen tillåter. Jag har nu fått göra magnetröntgen och väntar på svar om hur vi ska gå vidare. Smärtan har lättat och jag kan träna på mer och mer utan att ha för mycket problem. Styrketräningen hjälper något och självklart rörlighetsträningen. Men vissa dagar finns smärtan där och det är bara att försöka härda ut den. Oftast släpper det igen men kan även hålla i sig i dagar/ veckor och ibland blir tröttheten bara för mycket av den malande smärtan. Det positiva är att det är mycket bättre än för ett år sedan och att man genom detta lär sig uppskatta de dagarna man är smärtfri extra mycket.


Det har varit så pass bra senaste 1,5veckan att jag valde att ställa upp på SWE- cup i Sövde förra söndagen och hjälpa laget så mycket jag kunde då vi har både ledartröjan, spurttröjan och team tävlingen i cupen. Hade en bra dag på cykeln och kunde gå upp i kantvinden, attackera och vara med i tävlingen samt göra uppdrag för de andra i teamet så det var riktigt skoj. Teamet hade tyvärr en lite slitig dag och alla hade inte pang benen just denna dagen. Men vi tar nya tag och det kommer ju flera tävlingar framöver. Vi leder fortsatt cupen och har både spurt tröjan/ team tävlingen. Tävlingen slutade i en spurt där jag tog en 4:e plats.


Nu tänker jag fortsätta njuta av det underbara vädret i Sverige då det bjuds på otroligt fint väder och det känns som sommaren är här!!! 😀 Vi får se vart jag dyker upp på nästa gång, men det får tiden utvisa och kroppen. Tålamod är något jag jobbar hårt på just nu!

Träningsläger i Calpe

Den 3april gick flyget till Alicante tillsammans med Team Crescent D.A.R.E. Resan började med lite förseningar med flyget där flygtiden blev uppskjutet gång på gång och det slutade med 5h försening. Lite seg men då jag hade trevligt sällskap och slapp sitta själv på flygplatsen gjorde det inte så mycket. Blev bara till någon extra kaffe vilket aldrig sitter fel.

Vi anlände sedan vid boendet lite efter åtta på kvällen och fick en god middag av tjejerna som anlänt från norra Sverige. Innan vi gick och la oss så packade vi upp cyklarna för att kunna sova så länge som möjligt innan vi dagen efter skulle ge oss ut på vår första tur.

Dagen efter började med lite lugnare cykling och det var helt underbart att sticka ut i 28graders värme och få cykla i kort kort i sol! Blev en fin första tur följt av mat inhandling för de kommande dagar samt installera sig i huset som vi bodde i.

Tänkte inte berätta i detalj om varje dag då det ungefär ser lika dant ut varje dag under ett träningsläger vilket ju blir lite långrandigt att skriva om. Då det handlar mest om äta, stretch, cykla, handla, mat, stretch. Men vilka två veckor vi fick alltså sol i 13 av 14 dagar och bara en dag med regn men då kom det dock regn för en hel månad med hela 80cm. Annars var det mellan 20-30grader och fina runder med mycket bra sällskap.

Det bästa under lägret och som inte skulle bli någon självklarhet för min del var att jag större delar av lägret fick lov att köra smärtfritt. Vilket är en otroligt stor lättnad att slippa det och kunna utföra den träning som man vill och hoppas.

Så det kanske låter otroligt positivt och nästan för bra! Men för min del var det verkligen så då jag fick chansen att njuta av att cykla igen utan tankar på smärta. Tack alla som deltog på lägret för att ni gjorde denna resa så bra och de som gjorde det möjligt för oss att resa dit!

Avslutar med lite bilder från lägret.

/ Alexandra